Bokmässan goes ADHD

När jag bestämde mig (på någon sek) att hoppa på samarbetet att skriva en bok ihop trodde jag aldrig att det på många sätt skulle vara ett av de absolut bästa besluten i mitt liv.

Känslan att sitta över googledrive med människor jag mött online, i stödgrupper, i författargrupper och skriva en  bok som faktiskt blev en tryckt bok utställd på bokmässan var något jag inte ens kunde föreställa mig.

Att ta sig mot Göteborg för att spendera mer än 40h under 4 dygn tillsammans med en utav dessa var en tanke som aldrig slagit mig.

Det som heller aldrig slog mig var att under ett ”hej” och en kram kl 17:00 utanför bokmässans entre kändes… det helt plötsligt så naturligt!

Sista dagen på mässan imorgon och förutom minnen av all glädje och alla människor, alla möten tar jag med mig något av det viktigaste hem.
En ny vänskap!

Som ett kompliment till mig själv jag inte ens visste att jag behövde!

Och när hon taggar mig på facebook och berättar att hon tycker om mig, lika mycket som jag tycker om henne blir jag varm. Men så tänker jag på vad hon fått stå ut med under dessa dagar;
Som när man ska gå på toa och man kommer tillbaka 40 min senare trots att toan ligger 1 min bort för att man pratat med 101 människor på vägen dit och mint lika många på vägen tillbaka!

Eller när man går för att lämna böcker till en annan monter och 1h senare slänger böckerna till Linda. Timmen spenderades med att i ca 30 min försöka hitta rätt monter. Och resterande 30 spenderades med att hitta sin egen.

Eller när man ska gå och köpa en kaffe i cafet mittemot och kommer tillbaka och har med sig kaffet men också 3 nya framtida samarbetspartners vilket jag ska berätta om men har blandat ihop vem jag sa vad till och vad som bestämdes!

Eller när man ropar heeeeej till allas vår Berts författare, Anders Jacobsson som om man känner honom och han ser på en med förvånad min (och sen dessutom måste man twittra och berätta det för honom- idag fick jag en kram och NU känner jag honom-promise!!!)

Eller när man under sista timmen då hjärnan varit så fylld av intryck att man inte ens vet om man pratar eller tänker.

Eller när man pratar…och pratar så monterns besökare inte kommer därifrån och;
Dag 1 när man sneglar mot Linda  ger hon mig blicken ”så. Schhsss. Låt dom gå”
Dag 2: ”Grannarna (med inr kbt) kommer ge dig grattis timmar snart”
Dag 3: 🤐 zippit!

Och när man avslutar lördagen med att ha Björne magasin Johan bakom sig och säger käckt! HALLÅÅÅÅ. Det är ju min barndom som går här bakom mig och sen pladdrar på som om han helt enkelt satt under 90talet med snigel och Björne kl 1815 bara för min skull.

Jag skulle kunna skriva 1000 saker som jag utsatt Linda för men jag sparar det tills imorgon. Jag menar. Vi har ju några timmar kvar att spendera tillsammans och jag hinner nog med mer!

#bokmässan2017 #bokmässan #npfmontern17