En förmiddag av alla

Du ler så där stort och ditt skratt hörs i hela huset. Ditt fnitter tränger igenom ljudet från både tv och Saade på Spotify.

Dina stora blåa ögon ser mot mitt håll och de flackar, jag blir osäker om det är mig du tittar på.

Du kastar av dig alla kläder. De ligger kvar medan du springer runt,runt,runt. Du skrattar. Högt.

Jag försöker fokusera på att läsa, du klättrar upp i mitt knä, du klättrar ner. Du råkar dra i mitt hår.

Du hoppar framför tvn trots att någon tittar just då. Du har en sång att sjunga, som behöver sjungas i detta ögonblick.

Du slänger dig ner på golvet. Ditt skrik skär i öronen. Dina strumpor sitter fel, är obehagliga och ingen i hela världen kan få dem att sitta rätt.

Du lekar och busar med din bror. Ni skrattar. Ni brottas. Och för en sekund blir leken allvar och du slår till.

Du slår ut med dina armar längs din späda lilla kropp. Tårar faller. Jag ser att det gör ont i hela dig. Du kallar dig själv för de fulaste orden du vet.

Jag plockar upp kläder,pussel, spelpjäser och slutligen plockar jag upp dina bitar. Du vill inte ha mina  närhet. Men ändå kryper du så långt upp i min famn som det bara går.

Du snyftar och säger förlåt och jag stryker ditt hår och säger att vi älskar dig för den du är.

Så springer du ut i köket. Hittar vattenflaskan, vattnet rinner längs golvet. Du skrattar, högt.

Jag torkar och tänker; hellre vatten än tårar!

Min älskade superhjälte!IMG_20160422_091333